Imorse var det meningen att jag skulle gå upp tidigt. Klockan var ställd på 05.30 eftersom jag skulle gå på spinning klockan 06.00. Men när klockan ringde gick det helt enkelt inte att gå upp, kroppen sa ifrån! Jag var så enormt trött att jag bestämde mig för att strunta i spinningen och ställa om klockan på 07.30 istället. Jag trodde först inte jag skulle kunna somna om eftersom jag fick en rejäl ångest av att inte gå iväg och träna när jag bestämt mig för att göra det, men jag somnade ganska snabbt om, min kropp behövde sömn! Bara en liten stund senare, när jag precis somnat om ringde mobilen, det var D som ringde. Jag hade nämligen lovat att ringa och väcka honom eftersom han ville komma till jobbet tidigt. Det struntade jag totalt i när klockan ringde, jag var bara fokuserad på att få sova igen. När D vaknade och insåg att jag inte ringt honom trodde han att jag försovit mig och ringde därför för att väcka mig, och det gjorde han! Jag sa bara 3 ord, “Jag orkade inte”, och slängde på luren! Sedan somnade jag om igen, jag måste ha varit riktigt trött för vanligtvis brukar jag ha svårt med att somna om, men nu somnade jag om två gånger på bara 20 minuter.
När klockan ringde 07.30 var jag fortfarande helt död och snoozade 2 gånger, sedan fick jag rycka upp mig och gå upp. Jag måste helt enkelt inse att min kropp inte pallar att sova 5 timmar varje natt, till slut säger kroppen ifrån! Jag måste lägga mig betydligt tidigare än 00.30 om jag ska upp och träna dagen efter. Jag behöver sova i alla fall 7 timmar varje natt, helst 8. Att sova 5-6 timmar någon natt ibland brukar inte vara något problem, men nu har det blivit alldeles för många nätter med få timmars sömn. Det ska bli så skönt att vara ledig ändå tills onsdag nästa vecka, jag ska sova som aldrig förr!
